Where The Wild Things Are

Jag vill tro att dem flesta har läst boken den här filmen är baserad på. Det är en barnbok, som sedan 1963 publicerats, och blivit berättad på nytt i flera andra medium.

Men det här är den enda stor filmen som någonsin gjorts, baserat på materialet.

 

Boken, skriven av Maurice Sendak, handlar om den vilda Max, som klär sig i en vargdräkt och ställer till otyg. Han skickas därför till sitt rum utan kvällsmat för att skämmas. Men väl uppe i rummet börjar träd och lianer växa fram. Snart finns hans rum inte längre, och istället finns det endast en djup skog framför honom. Max sitter snart på en båt där han reser till Vildingarnas Land. 

Där träffar han på monstren som bor på ön, som han också besegrar genom att stirra in i deras ögon utan att blinka. Detta får monstren att utnämna honom till deras kung. Max spenderar en natt med vildingarna, innan han ger sig av hem igen. Boken slutar med att Max kommer in till sitt rum, där hans kvällsmat står, fortfarande varm.

 

Boken är lite mer än 300 ord lång. Hur gör man en film, som är en och en halv timme lång, baserad på en så kort bok?

Jag vill tro att Spike Jonze lyckades väldigt bra med det.

 

Spike Jonze har gjort andra bra filmer också, så som `Moneyball´, `Wolf of Wall Street´, och `Her´, som är en väldigt speciell romantisk historia, som jag också tycker väldigt bra om, och rekommenderar till dem som inte sett den.

 

 

Filmen börjar, precis som boken, med  Max som jagar sin stackars hund. Det är tydligt redan från början att den här pojken har enorm fantasi, och har svårt att få utlopp för den. Han har svårt att koncentrera sig i skolan, utan sitter istället och tänker eller sysslar med annat. Även om han lägger märket till vissa saker i lektionen, så är det bara en liten del han lägger på minnet. T.ex att Solen en dag kommer dö.

 

Han har en äldre syster i tonåren, som han tycker väldigt mycket om. Men hon är i just den åldern där man mer behöver tänka på hur man blir sedd utav andra, än att umgås med sin yngre bror. Under ett snabbt snöbolls krig, får Max sin igloo ner stampad, och hans syster tar honom inte i försvar, utan följer istället med sina kompisar i deras bil. Vilket får honom att förstöra hennes rum.

 

Hans mamma förstår honom, och sympatiserar med honom. men hon är utarbetad och väldigt trött, samtidigt som hon har många bollar i luften och oerhört stressad. Samtidigt försöker hon ha ett eget liv, då hon träffar en ny man, när Max far inte bor med dem längre. 

 

Max har svårt att acceptera både att den nya mannen finns i huset, men också att han blir satt åt sidan.
Han försöker få uppmärksamhet genom att ställa sig på bordet och vråla. När hans mor säger åt honom att sluta, så vill han inte lyssna. Detta leder till ett större gräl som slutar med att Max rymmer hemifrån.

 

Han tar sig till ett skepp som ligger vid kanten av en sjö, som han sjösätter och ger sig ut till havs. Efter ett par nätters resande når han äntligen fram till ön, där Vildingarna bor. 
I barn boken hade ingen av Vildingarna några personligheter. Alla av dem i filmen ser ut som dem gör i boken, men det var aldrig tydligt vad någon utav Vildingarna tyckte eller tänkte. 

I filmen får dem väldigt klara personligheter, många utav vilka återspeglar sig på Max själv.
Vildingarna är i full gång med att slå sönder sina egna hus, när Max springer på dem i skogen. 
Det finns inga tydliga regler, och dem flesta problem har väldigt simpla och barnsliga lösningar. 
Som att; "Vill du inte som jag vill, så äter jag upp dig."

Han fattar snabbt tycke för Vildingarna, men det är en utav dem som han drar sig lite mer till. 
Carol är den Vildingen som mest av allt liknar Maxs vilda och fantasifulla sida.
Deras vänskap kommer naturligt, då dem båda är väldigt lika varandra. Just nu åtminstone....

 

Det är svårt att säga att den här filmen är till för barn. Det är mycket knasigheter och ståhej, men det är också mycket som hela tiden känns oklart. 
Det är lätt att förstå hur allting utspelar sig i Maxs fantasi.

T.ex finns det ingen rim och reson på hur platserna sitter ihop. Dem kan gå ifrån en skog, för att komma ut i en öken, precis som i ett barns fantasi.

 

Han har skapat dem här karaktärerna, mer för att fly till en plats där hann känner sig säker, men samtidigt försöker han komma underfund med sina egna problem och det han gått igenom.
Han förstår inte varför hans mamma aldrig vill lyssna på honom, eller varför hans syster hellre vill vara med sina vänner.
Han känner sig ensam och Vildingarna runt omkring honom reflekterar mycket av det som han redan utsatts för, samtidigt som dem representerar mycket hos honom själv. Han finner svar ibland och ibland får han bara mer frågor att ställa. 

 

Jag rekommenderar den här. Det jag kan skriva här i bloggen, kommer inte göra filmen rättvisa. Det är mycket underliggande i den här filmen, som man måste se själv för att förstå.
Jag tror dock att om man enbart ser den som en vanlig film är den nog inte mer än "ok".

Men om man försöker se det psykologiska i karaktärerna och koppla ihop det med Max, så blir det en väldigt fin film. Det är mycket som händer, även om det till ytan ibland inte verkar så.