Kapitel 31 är publicerat! Det är det nästsista kapitlet på hela berättelsen. Det sista kapitlet kommer publiceras denna fredag!
___________________________
Jag fortsätter hela Februari ut, från och med nu, med att se på en film varje dag. Det fanns inga regler förra månaden, mer än att det var tvunget att vara filmer som jag aldrig hade sett förut.
Den här månaden kommer jag troligtvis ha sett alla filmerna redan. Det är filmer som måste vara baserade på böcker. Jag kommer göra mycket som jag gjorde förra månaden, men jag kommer också jämnföra filmen med boken så mycket jag kan.
Först ut är `Watership Down´
Richard Adams började historien om kaninerna som en godnatt sga för sina döttrar. Berättelsen blev alltid längre, tills hans döttrat sade till honom att han faktiskt var tvungen att skriva ner den.
Han gjorde det. Han letade efter ett förlag som ville publicera boken, men fick ofta avslag då många tyckte att boken var alldeles för lång.
Men ett litet förlag tog åt sig boken, och nu är det en klassiker som fortfarande trycks, 40 år senare.
Det är en bok som både inspirerat många andra berättare och att det en dag skulle komma en film baserad på Adams bok var helt oundvikligt.
Och 1978 hade den premiär, och blev snabbt en succé. Men nu på senare tid har den fått lite mer ljummen kritik. Då mycket ofta riktas till det rätt så grafiska våldet som filmen innehåller.
Filmen börjar med berättelsen om hur kaninernas hjälte El-ahrairah, fick sina öron och sina bakben.
Det berättas om hur guden Frith, bad kaninerna att sluta äta upp djurens mat och sluta föröka sig så for, då dem andra djuren inte hann emd i kaninernas tempo.
El-ahrairah, som hade fått hybris, säger till Frith att, "Nej, vi är dem starkaste djuren på hela planeten."
Frith tycker inte om El-ahrairahs svar, och om djuren inte kan äta, då kaninerna redan ätit all mat, så kan dem andra djuren ju faktiskt äta kaninerna.
Så Frith gav 1000 djur olika gåvor. Alla var det gåvor som gjorde att dem skulle både kunna fånga kaninerna och äta kaninerna. El-ahrairahs folk började snabbt att dö ut. Och El-ahrairah blev så rädd att han stoppade huvudet under jorden.
Men Frith var inte arg på El-ahrairah.
Utan kom sedan och letade efter honom, för att han hade en gåva till honom också.
El-ahrairah var så rädd att han vägrade komma upp ur hålet, och sade att om Frith vill ge honom en gåva, så får han ge den till hans bakdel. Vilket Frith också gjorde.
Kaninerna hade fått 1000 fiender den dagen. 1000 som ville döda dem och som ville äta upp dem.
Men Frith gav El-ahrairah och dem adnra kaninerna list, hörsel och ben att springa med. För även om fienderna skulle döda dem om dem fick tag i kaninerna, så var dem tvungna att fånga dem först.
I motstts till boken är det den enda historien om El-ahrairah som berättas i filmen.
i boken sker det många tillfällen där en av kaninerna, Dadelion, berättar om El-ahrairah och hans trotjänare Rabscuttle.
Boken och filmen är för det mesta nästan identiska. Det är små ändringar i filmen, me för det mesta är allting med.
Men det sker med ett hastigt tempo, och med rätt så lite hjärta.
Boken är en av dem mest välberättade historier någonsin. Den är helt och hållet tidlös.
Filmen har ett långsamt sätt att berätta på. Den fokuserar inte på karaktärer, så som boken gör, där du lär känna många utav kaninerna.
I filmen har man tur om man ens får lära känna Hazel, huvudkaraktären.
Men filmen har många bra saker med sig också, med tanke på att det är ett visuellt medium. Det är en väldigt fin film att titta på, och det grova våldet är, trotts allt, något som finns i boken också.
En scene i filmen är så otroligt klaustrofobisk och obehaglig. Den är väldigt kraftfull i både filmen och boken. Men där filmen faktiskt har fördelen av att den kan visa hur otroligt instängda dem faktiskt blir.
Jag skulle inte visa den här filmen för några barn.
Skådespelarna i filmen är enligt mig i många fall perfekta.
Hazels röst görs av John Hurt och efter det kan jag nog aldrig höra någon annan som den rollen.
Det är till och med den rösten jag hör i huvudet när jag läser boken. Han är jätte bra i rollen.
Jag rekommenderar att man ser filmen och läser boken. Jag rekommenderar boken betydligt mycket mer än filmen, men det betyder inte att det är en dålig film.
Den har bara inte samma grepp om berättelsen som Richard Adams hade när han skrev den, och den förkortar mycket och snabbar på allting annat, enbart för att den har en tidsram.
Syns imorgon!