Filmer som utspelar sig i en dystopisk verklighet är inget ovanligt. `Children of Men´, `District 9´, `Mad Max´ och `Battle Royale´ är bara några av dem många filmer som existerar, där alla också har sin egen tolkning av hur en mörk framtid skulle kunna komma att se ut.
`The Road´ är en bok, skriven av Cormac McCarthy, som har många stora böcker under bältet. Däribland `Blood Meridian´, `All The Pretty Horses´ , och `No Country For Old Men´. Många utav dem har vunnit prestigefyllda priser, och blivit filmatiserade, där även några av filmerna baserade på hans böcker, vann stora priser.
`The Road´ är en bra bok. Det är en svår läsning, som verkligen kommer in under huden på en. Hunger, ångest och ibland några ljusglimtar av hopp. Den kommer förmodligen ligga under `Boktips´ en dag. Jag rekommenderar den.
Filmen börjar med en far och en son, ingen av dem får under hela filmen 8 eller boken heller för den delen ) något namn. Dem spelas förövrigt utav , Viggo Mortensen och Khodi Smit-Mcphee.
Deras dagar går helt och hållet ut på att överleva. Dem är båda undernärda, törstiga och dem håller båda två på att svälta ihjäl.
Under tiden dem vandrar runt letar dem efter mat, verktyg, kläder, samtidigt som dem också försöker undvika många av dem kannibalistiska gängen som har uppstått.
Man får under filmens ång ett par, lite kryptiska, tillbakablickar till tiden innan olyckan, som ödelade världen.
Man får då se mannen med sin fru, som innan olyckan var gravid med deras son. Tillbaka blickarna visar kort dem få åren familjen hade tillsammans, och hur modern förlorar viljan att leva.
Faderns och sonen söker skydd för natten i en bil, där mannen vaknar av ett bullrande ljud ifrån en lastbil. Fordonet tillhör en grupp av kannibaler, som är ute och letar efter mer mat, eller mer vapen.
Fadern och sonen gömmer sig, men blir upptäckta utav en av männen, som går in i skogen för att läta på blåsan.
Det hela eskalerar längre än vad det bör, men till slut har fadern inget val, och tvingas skjuta mannen.
En viktig del av filmen är hur många kulor till sin pistol, Fader och sonen har. När filmen börjar har dem två kulor kvar, vilket visas i en tragisk scene, där Fadern visar sonen hur han ska ta livet av sig.
Efter att han skjutit mannen har dem nu bara en kula kvar.
Det är en bra film.
Den är väldigt färglös, och får verkligen den dystopiska världen dem vill bygga upp i filmen, att se tagisk och livlös ut.
Musiken stack också ut på rätt ställen, och då ofta tyst och melodiskt. Det fokuserades på karaktärerna och vad dem sade i scenerna, och försökte inte strya vad man kände genom att spela väldigt sorglig musik, väldigt högt.
Det är bra skådespelare också. Charlize Theron spelar mamman, och det är svårt att se henne bli så deprimerad som hon blir i filmen.
Kodi Smit-Mcphee, som spelar pojken, gör också ett bra arbete. Man känner för honom hela vägen. Han är fortfarande bara ett barn i filmen, och även om han ofta försöker vara stark, så blir det ofta för mycket.
Men Viggor Mortensen gör ett fruktansvärt bra, och sympatiskt framträdande i filmen.
Han ser sliten ut, trött och hungrig. Han spelar en man som dras med en enorm saknad efter att hans fru försvann, samtidigt som han försöker göra sitt bästa för sin son.
Han vet att han en dag inte kommer finnas där för honom, och gör sitt bästa för att lära honom det han behöver. Att han är en av dem goda.
Han gör vad som helst för sin son, och jag menar vad som helst.
Han tänker inte låta något ont hända honom, och han skjuter hellre sin son, än låter honom falla i kannibalernas händer.
Det låter grymt, men det är en väldigt grym värld som visas här. Det är en skrämmande och hjärtskärande historia, där karaktärerna går igenom mycket under dagarna som visas.
Jag föredrar fortfarande boken om jag måste välja, men den här filmen är inte en man bör missa.
Rekommenderar!