Wes Anderson har en väldigt unik stil på sina filmer. Har man sett några av dem så förstår man vad jag menar.
Han har gjort filmer som Moonrise Kingdom <--- som är väldigt rolig, och Fantastic Mr Fox.
Karaktärerna i hans filmer pratar ofta med en ganska död ton, och reagerar knappt på vad som sägs, eller händer med dem, hur extremt, otrevligt eller dumt det än är. Det är ofta långa scener som inte har många klipp, och som ofta utspelas ifrån väldigt få vinklar. Något annat som är typiskt för hans filmer är att dem innehåller oftast Bill Murray och Owen Wilson på något vis.
Moonrise Kingdom är en film jag rekommenderar starkt, den är väldigt rolig, väldigt underlig, men på alla dem bra sätten. Jag kan tycka det var här hans underliga sätt att berätta en historia på fungerade som bäst. För det är en väldigt underlig historia.
Det är The Life Aquatic With Steve Zissou också. Och en undehållande sådan.
Filmen handlar om Steve Zissou, en dokumentär filmare, som precis har släppt sitt senaste verk, första delen av två, där han och hans team gett sig ut till havs för att filma vatten livet. Dokumentären slutar dock tragiskt, då en av Steves män, som också är hans bästa vän, omkommer då dem blir angripna av en "Jaguarhaj".
Steve svär dock att del två av hans pågående dokumentär, inte kommer fokusera på vattenlivet, utan hans jakt efter hämnd på denna haj.
Under visningen av sin film, träffar han också på Ned Plimpton, som tror sig vara Steves son. Dem talar lite med varandra, och knyter snabbt ett band till varandra.
Vilket resulterar i att Ned får ett jobb på Steves båt, något styrmannen, Kalus inte tycker om då, han vill ha Steves uppmärksamhet.
Den unga journalisten Jane, kommer till gruppen under en kväll, då dem upptäckt en mängd maneter som spolat upp på land. jane vill själv dokumentera skapandet av Steves dokumentärer, och tänker därför följa med på resan.
Det låter inte som mycket. Det händer inte mycket, varken hos karaktärerna eller i handlingen. Men för mig är det något väldigt underhållande med filmen. Det här är min typ av humor. Dialogen som kommer fram mellan personerna är så underspelad, och reaktioner existerar knappt i den här filmen.
Bara det när Ned berättar för Steve, att han är hans son får nästan inget mer än ett "Jasså."
Det är många scener som inte har något som helst att göra i filmen överhuvudtaget. I en scene klättrar steve ut i ett torn och håller ut en fisk, som en späckhuggare hoppar upp och fångar. Det är allt.
Det är skapar en bisarr stämning under hela filmen. Känslorna som sällan visas går ofta inte att ta på allvar.
Personligen tycker jag dialogen är väldigt rolig. Sakerna som människorna svarar på är är väldigt roligt, och det förstärks bara av hur ointresserade alla verkar vara, samtidigt som dem är mer ärliga framför varandra än dem bör vara.
Bill Murray är jätte bra i den här filmen. Jeff Goldblum är också med, och spelar Steves ärkefiende.
Den är inte för alla, jag förstår om man inte tycker om den.
Men personligen tycker jag den är väldigt rolig.
Det var sista filmen för veckan! Fortsätter på måndag igen!
Jag försöker se filmer jag inte sett ännu. Många utav er vill att jag ska se `Cabin in the Woods´ men jag har tyvärr redan sett den, och tyckte om en. Men jag kommer göra åtminstone ett undantag med den regeln. Det kommer dröja fram till slutet av månaden, men åtminstone en film kommer vara en som jag redan sett.