Det här är ytterligare en film regisserad av Frank Darabont.
Jag skrev lite om honom när jag skrev om "The Mist", men sade inte allt det som kan sägas om honom.
Han är en väldigt duktig regissör, och den här filmen är (enligt min mening) den bästa han har gjort.
Han har visat sig vara dukitg på att göra film baserade på andras verk, och då framförallt Stephen Kings böcker.
Det här är den tredje filmen han gjort där källmaterialet kommer ifrån Kings böcker.
"The Green Mile" var en roman som släpptes i olika "episoder" där en del släpptes månadsvis. En del innehöll ungefär 100 sidor, förutom den sista som innehöll ungefär 150. Vilket gör hela samlingen till en ganska tjock bok. Det är ungefär HALVA "It"... så att... "It" är en väldigt tjock bok...
Filmen börjar inuti ett äldreboende, där vi blir introducerade för filmens huvudkaraktär, Paul Edecomb, som är en gammal man, som också bor på ålderdomshemmet.
Han är en ensam man, som mest spenderar tiden för sig själv. Några av dem som arbetar på hemmet undrar vart han ibland går iväg, men Paul säger ofta att han bara tycker om att vandra.
Det sker en dag, då Paul och dem andra boende sitter och tittar på TV, att Paul börjar gråta. När en kvinna frågar honom varför han gråter, hon heter Elaine och är Pauls kärleks intresse när han är äldre, berättar Paul att programmet fick honom att tänka tillbaka till när han var ung och arbetade som fångvaktare, på den arbetsplats som dem kallade för den "Gröna Milen" på grund av det gröna golvet.
Han börjar då berätta sin historia om vad som hände året 1935, då John Coffey kom till fängelset.
Paul hade det året en hemsk urinvägsinfektion. Den var så brutal att han endast kunde klämma fram ett par droppar när han ville det. Paul var överordnade för fyra andra poliser, Brutus, Dean, Harry och den sadistiske och unga Percy, som är ett nytillskott för poliskåren
Ingen i gruppen tycker om Percy, då han inte bara är elak emot dem andra männen, utan visar en sådan sadistisk natur när det kommer till fångarna att han ivrigt väntar på att en avrättning ska äga rum.
Dem alla håller på att göra sig i ordning för att ta emot en ny fånge. En fånge som heter John Coffey. Dem har läst i hans papper och det dem läst får deras blod att frysa till is.
John Coffey är anklagad och dömd för att ha våldtagit och mördat två unga flickor.
Alla dem pratar med säger samma sak; John Coffey är ett monster som förtjänar det som kommer hända med honom.
När John Coffey kommer till den Gröna Milen, så får hans utseende ingen på andra tankar.
Han är en två huvuden större än Paul själv. Det enda sättet någon kan beskriva honom på är att han är enorm. Om han ville hade han kunnat gå ut ur fängelset, ingen skulle kunna hindra honom utan att ta till skjutvapen.
Men John Coffey är inte som någon hade förväntat sig. Han är blyg, tillbakadragen, rädd för mörkret och aningen korkad. Men det är ocså något som är väldigt speciellt med honom.
Det här är en av mina favoritfilmer. Den är min favorit när det kommer till alla filmer baserade på Stephen Kings böcker. Det är en väldigt varm historia berättad ifrån en väldigt dyster och sorglig plats.
Om ni inte har sett den, gör det med en gång.
Tom Hanks är lysande i rollen som Paul Edgecomb, men också Michael Clarke Duncan är strålande som den snälla jätten, John Coffey.
Filmen har också ett starkt framträdande ifrån Sam Rockwell, som spelar William Wharton, en fruktansvärd jäkel till karl, det är det edna sättet jag tänker beskriva honom på utan att spoila något.
Sam Rockwell som ofast spelar komiska roller, gör också den här rollen med många komiska inslag. Men det blir ändring på det när man får se vad han är för person på riktigt och vad han faktiskt har gjort.
Se den här filmen. Den är fantastisk.