Om mina vänner kom till mig och frågade om jag ville hänga med långt ut i skogen för att leta efter en död kropp, så hade jag förmodligen inte hängt med. Jag hade hållit mig undan dem människorna och gömt mig om jag såg dem komma. Det hade jag gjort om någon frågade mig om det nu.
Död är inte något som fascinerar mig, och jag skulle förmodligen ha svårt att se en dö människa, även om det inte var någon jag kände.
Men hade det hänt när jag var mycket yngre dock. Om jag hade varit, låt säga 11 eller 12 år, så hade jag förmodligen inte sagt emot. Jag hade förmodligen inte sett det som att det tidigare hade varit en människa, utan det hade bara varit en grejj att göra.
"Stand by Me" handlar precis om det. Det är en grupp på fyra barn, som av olyckshändelse får reda på vart en död kropp kan ligga. Dem har följt nyheten om en pojke i deras egen ålder, som blivit påkörd av tåget, men ingen som hittade kroppen.
Dem får ett humm om vart dem kan hitta kroppen, och börjar följa järnvägen i hopp om att hitta kroppen.
Filmen är regisserad av Rob Reiner. River Phoenix, Wil Weaton, Corey Feldman och Jerry O'Connell har huvudrollen.
Stephen King är framförallt känd för att skriva skräck. Han har har fått ett ryckte tack vare böcker som "The Shining", eller "It".
Men han har också skrivit draman också och det här är ett utav dem.
Det är en barndomskilldring, där ungarna är i elva års ålder, och dem pratar som barn i elva års åldern.
Dem pratar på sin resa om saker som är viktiga för dem. som t.ex; Vem skulle kunna vinna i en fight mellan Superman och Dundermusen? Eller, "Om du bara fick äta en maträtt i hela ditt liv, vad skulle du äta då?"
Svaret är på den frågan är väldigt bra:"That's easy! Cherry flavor pez!"
Man lär sig om ungarna på ett ganska realistiskt, men lite överdramatiserat vis.
Filmen berättar om ett kapitel i barnens liv som dem upplevde tillsammans, men som senare bara blir ett minne för dem. Dem växte upp och fick andra kompisar och gick sedan åt olika håll.
Jag tror dem flesta som har vuxit upp nu kan relatera till den här historien. 
Vänner kommer och går igenom livet, men man förlorar sällan minnena av dem och upplevelserna man delade med dem.
Scenen när pojkarna hittar kroppen är väldigt bra. Det är på deras resa inget som är viktigt för dem. Det är bara ett sätt för dem att hamna i tidningen eller på TV. Men när dem har kroppen liggandes framför sig så är det som om verkligheten slår dem alla rakt i ansiktet. Att det som nu låg framför dem hade varit en pojke precis som dem.
Det är en bra film som visar åldern när man börjar gå över från barn till tonåring på ett bra vis.
Jag rekommenderar den.
Imorgon blir det den sista filmen för Stephen King veckan.
Jag kommer då att spoila allting igen. Det är kanske också MIN favorit bland filmerna som är gjorda efter Stephen Kings verk.