1408 är handlar om en man vid namn Mike Enslin, en författare som inte tror på det övernaturliga, och som reser runt för att bevisa att det inte finns något liv efter döden.
Han är aningen framgångsrik, men inte så pass att han tjänar mängder med pengar.
Han har en del fans, men hans böcker säljs för det mesta i ta 2 betala för 3 hyllor.
Mike är både cynisk, sarkastisk och han tror inte på något han inte sett med egna ögon.
Därför blir han inte rädd när han hör alla varningar om att han inte ska sätta sin fot inuti Rum 1408 på den fjortonde våningen i Dolphin Hotel.
När han kommer till hotellet, är det inte bara för honom att checka in. Han tas först in i ett rum med Gerald Olin, som först försöker muta honom till att inte stanna. Detta gör bara Mike mer intresserad och han vägrar att ändra sin avsikt att stanna i rummet. Även när Olin säger att ingen klarar mer än en timme och att hela 56 människor förlorat sitt liv i rummet. Ändå tänker Mike stanna en natt i rum 1408.
Det här är en fantastiskt bra film. Det är en smartare skräckfilm lite i stil med "The Babadook", som sätter människor i ett litet utrymme där dem blir terroriserade av ett mörker som göms runt omkring. Men där "Babadook" fokuserar en aning mer på monstret och relationen mellan mor och son, fokuserar 1408 helt och hållet på Mike och dem demonerna som plågar honom inombords.
När man träffar Mike, som är en av väldigt få karaktärer, och dne man följer igenom hela filmen, så är han lite av en dryg skitstövel.
Han visar mycket på utsidan, men det blir snabbt klart att han håller något inombords som han har svårt att bearbeta.
Genom vad rummet visar och vad det väljer att skrämma Mike med, får man veta att Mike är en väldigt, väldigt plågad man. Det han utsätts för i filmen, används till att klippa ifrån olika scener vilket endast bidrar till att göra tittaren paranoid.
Filmen är bara baserad på en novell Stephen King skrev som endast är runt 15000 tusen ord. Alltså har dem varit tvungna att lägga till mycket för filmen.
Novellen börjar t.ex med att han kommer till Dolphin hotel, och halva går åt till att prata med Olin. Andra halvan fokuserar på Mikes väldigt korta visit i rummet.
"My brother was eaten by wolves one winter by the Connecticut turnpike" är den sista meningen någon kan förstå när dem hittar Mikes bandspelare.
Meningen finns också i filmen i boken Olin ger Mike innan han kliver in i rummet.
John Cusack är med i i stort sett varenda scen i filmen, och han spelar nästan i hela filmen ensam. Han gör det skit bra. EN mindre begåvad skådespelare hade förmodligen inte kunnat klara det.
Det är inte en traditionell skräckroman, utan den fungerar betydligt mer på ett psykologiskt plan. Det finns inga monster som jagar Mike. Alla demoner finns egentligen bara i hans huvud.
Filmen hade tre olika slut filmat för sig till och med. Varje utgivning hade ett av dem olika slutet.
Det är en väldigt bra film, och jag rekommenderar novellen också. Den är inte lång och den finns att hitta ganska lätt.
Ses imorgon. Då ska vi ut på vandring längs tågrälsen.