Så under Oktober månad hade jag till en början tänkt att skriva om en skräckfilm varje dag.
Det är något jag brukar göra, och något som jag också är väldigt intresserad av.
Men sedan tänkte jag viadre. Skriva om filmer, böcker spel och historier är något jag gör hela tiden.
Det är på tiden att jag gör någonting nytt!
Där för tänker jag skriva om några underliga saker som faktiskt, eller kanske inte, inträffat.
Jag ska försöka att hinna med måndag till fredag... beror på hur mycket tid jag får över.
Med det sagt!
Det här är dockan Robert!
Om ni inte hört om eller sett Robert redan, så ser han kanske inte så skrämmande ut. Jag tycker själv att hans utseende är mycket värre än vad dem visar i filmerna som Chucky eller Anabelle.
jag tycker på riktigt att han är obehaglig, men det kan också bero på att jag läst om honom tämligen mycket i dag.
Så vem är Robert?
Historien börjar i början på 1900-talet, med en ung pojke vid namn Robert Eugene Otto, som var en rikemans son. Han bodde i en stor herrgård och hade många tjänstefolk som arbetade för hans familj.
Det finns lite olika historier med hur pojken Robert fick tag i dockan...Robert, som att han fick den av sin farfar efter en resa till tyskland, eller att han fick den av en tjänstekvinna som utövade voodoo över dockan.
Hur som haver så föll dockan i Roberts ägo på ett eller annat vis.
Och han blev blixt förälskad. Han älskade sin docka så mycket att han till och med gav dockan sitt eget namn.
Han själv ville bli kallad för "Gene"
Så Gene bar med sig Robert överallt, på middagar, till släktingar, på utflykter och allt möjligt man kan tänka sig.
Vid middagarna envisades han med att Robert skulle ha en plats vid bordet, och smög ibland över mat till dockan.
Det hela verkade ofarligt till en början. Ibland om nätterna kunde dem höra Gene sitta i sitt rum och prata med Robert.
Detta är inget konstigt. Alla barn pratar med sina leksaker när dem är inne i sin egna lilla värld.
Det är när leksaken svarar som det börjar bli väldigt underligt.
Och det var precis det Genes föräldrar hörde. Dem hörde hur Robert svarade Gene, när han talade till honom.
Under en natt vaknade paret av hur Gene, vettskrämd skrek inne ifrån sitt rum. När föräldrarna hann dit låg Genes saker utslängda över golvet, stolar sönderslagna och leksaker förstörda.
När dem frågade honom vad som hade hänt, svarade Gene "Det var Robert som gjorde det!"
Det var inte bara Gene eller hans föräldrar som såg Robert göra underliga saker. En av dem som arbetade för familjen, säger sig ha sett Robert springa från rum till rum i en av husets korridorer.
Grannar till familjen säger sig ha sett Robert vandra runt på övervåningen när familjen varit bortrest och stirrat ut igenom fönstret, och väntade på att dem skulle komma hem igen.
Gene slutade dock inte dra med sig Robert, och hans mor fick snart nog. Hon tog dockan till vinden, där hon lämnade honom kvar.
Familjen började då höra fnitter och hur någon vandrade runt uppe på vinden.
Många år senare när Gene vuxit upp och gift sig, ärvde han huset av sina föräldrar. Han var nu en konstnär och flyttade in i huset han bott i som liten.
Där gick han en dag upp på vinden och återfann sin vän igen.
Och igen, började han bära med sig Robert vart han än gick, och igen började människor i Genes omgivning uppleva underliga saker med dockan.
Gens fru hatade den och ville bära upp den till vinden igen, något som Gene vägrade.
Hon dog efter att hon blivit galen, och Gene dog strax därpå.
En ny ägare köpte huset, och Robert blev flyttad till East MArtello Museet. Där han sitter än idag. Men underliga saker har börjat inträffa där nu istället sedan Robert kom dit.
Människor som besökt honom säger att dem sett hur Roberts ansikts uttryck förändras. Man får inte heller ta kort på honom, utan att fråga om lov först. Om man gör det utan att ha bett om lov, har det hänt hemska saker med dem som gjort det.
Självklart finns det en film baserad på Robert. Och jag förstår inte varför filmskapare tycker om dockor som ser ut såhär!
Inget barn i hela världen (inte ens under tidigt 1900-tal) skulle leka med en docka som såg ut så.
Och varför måste alla dockor efter Chucky se likadana ut?
Dem ser inte oskyldiga ut! Dem ser ut som ett gäng massmördare som är besatta av demoner! Hade mitt barn haft en docka som såg ut så, och han/hon sagt till mig att hennes docka pratade med henne. Så hade jag trott på henne/honom, och jag hade eldat upp dockan på en gång.
Imorgon vet jag inte vard jag ska skriva om faktiskt. Vi får se vad det blir då!
ses i morgon!