Home Invasion!

Jag har varit sjuk i ett par dagar! Det händer ibland att jag drar på mig en ordentlig förkylning, men aldrig som det jag har nu. Nu blev jag bara sjuk! Feber helt utan anledning.

 

Jag håller på att bli bättre nu, men man känner sig fortfarande lite seg.

Under tiden som jag varit sjuk har jag sett på rätt så mycket film. En film som jag kommer skriva om en annan dag, och tre andra som alla föll in i samma genre. Och det är Thrillers, rättare sagt, home invasions thrillers! 

 

En av dem var helt okej, men dem andra två var bedrövliga filmer. Verkligen så dåliga. Och jag tänker skriva om dem två här. 

För även om dem var dåliga, och jag säger det redan nu, det var dem, så lämnade dem alla mig lite med en känsla av paranoia, och jag undvek gärna rum som inte hade lyset tänt efter att jag hade sett dem... SÅ något måste dem ha gjort rätt eller hur? Eller?

 

Den ena var filmen "Within" som hade ganska många problem. Det handlade om en familj som flyttade in i ett nytt hus, där det självklart skett ett hemskt mord på familjen som bodde där innan. Det visar sig sedan att personen som bodde i huset innan fortfarande finns i huset, och verkligen vill bo kvar. Det är en liten röra som i stort sett spoilar hur filmen ska sluta i mitten utav den. Den var inte bra.

 

Den andra jag såg var en film som hette... Vad hette den nu igen? Vänta lite! Ska bara googla vad det var, jag vet att den var inspirerad av Charles Manson morden... Nu måste jag leta... 

DÄR! "Wolves at the Door".

 

Vilket var en skrämmande KORT film, bara 70 minuter lång. 70 minuter att byga upp karaktärer, handling och stämning. ja, det går snabbare än racer och det är nästan ingenting som får svar. Ska man förstå den här filmen måste man ha lite förkunskap om det hemska som hände den natten. Men sedan är allting så fruktansvärt över dramatiserat att det blir lite fånigt.

En man går och släpar en stor slägga efter sig. En kvinna med långt, svart hår skuttar runt i korridorerna och vinkar läskigt åt dem som ser henne. Njae, det är ingen toppen film. 

 

Men nu är jag frisk igen, jag är bara så hes att det enda som kommer ut ifrån min mun är ett väsande som får mig att låta som att jag är besatt av en demon. Vilket låter rätt så häftigt om jag ska vara ärlig.

 

Nu är det snart jul igen, ho ho ho, och jag tänker försöka skriva något mer här innan det blir 2018 åtminstone.
Vi ses snart!