Gravitationen ljuger.

Det var jättekul i lördags! Till er fem som tog er ner till Pitchers i skövde, och som - trotts den vidriga, nästan outhärdliga smaken - drack era hadouken!

Vi blev ett stort gäng på 12 personer. Jag vill gärna göra mer sånt här i framtiden. Det fick mig bara att älska det ännu mer. Det jag känner för er som läser och bara för att skriva just nu är en väldigt stark tillgivenhet. På gränsen till en sådan där smetig kärlek man läser om i "Twilight" böckerna. (hehe.)

I alla fall...

 Jag är säker på att ni alla som läser det här har känt av hur det är att vara kär på riktigt någon gång i era liv. Hur smärtsamt det kan vara. Det är i något som detta man aldrig kommer växa upp, någonsin. Hur gammal man än blir. Hur hårdhudad man är på utsidan, så tror jag att det alltid kommer göra lika ont varenda gång något tar slut, eller inte ens får chansen att börja.

Samtidigt kan det vara det absolut vackraste som förmodligen kommer att inträffa under ens liv. Då man blir helt hänförd av den andra personen. Allt man ser påminner om den andre.Det spelar ingen roll hur gammal man är. Eller hur hårdhudad man är på utsidan. Gravitationen ljuger, och regler stämmer inte längre.

Kärleken är skoningslös. Obarmhärtig, farlig och den gör jävligt ont.
Men den är så värd all smärta man får uthärda ibland.

Ses imorgon!