Nej det här är inte den filmen jag talade om, när jag berättade att jag startade upp uppföljar veckan på grund av att jag såg en film med en väldigt dum titel.
Men jag såg den här filmen på Netflix, och eftersom jag redan hade skrivit om den första tidigare, tänkte jag att det passade bra med att jag skrev om uppföljaren också.
Och den här är.... hoooooo booy. Okej Jag tyckte inte om den första. Jag tyckte den predikade alldeles för mycket. Jag kan säga det igen.
Man ska få tro på vad man vill. Tror man på någon högre makt som skapat jorden så är det okej, och ingen ska få säga annorlunda.
Heller är det inte fel att försöka sprida ett budskap om hopp och kärlek. Tvärtom, så kan jag tycka att det är beundransvärt.
MEN! När det blir rent predikande, och alla som inte tror på samma sak som den godhjärtade protagonisten, målas upp som riktiga monster så är det inte okej längre.
Den här är precis lika dålig som föregångaren om inte mer så. God's Not Dead 2 saknar ibland rim och reson.
Filmen Följer Grace Weasley, som är syster till Ron och Ginny.... Nej, förlåt... Men det hade varit så mycket bättre...
Filmen handlar om Grace Wesley, som spelas av Melissa Joan Hart. Som kan vara en bra skådespelerska i andra filmer, och den här är faktiskt inte något undantag. Det enda som irriterar mig här är att det är en kristen film, med en kristen huvudkaraktär och hon heter Grace...
Hon arbetar som historielärare på gymnasiet. Det visar sig snabbt att Grace kommer bra överens med alla sina jobbkamrater och sina elever.
Brooke, en av Grace's elever är lite tillbakadragen, och Grace går en dag fram till henne för att ta reda på vad som är fel.
Brooke's bror dog i en olycka, och detta har gjort det svårt för Brooke att konsentrera sig i Skolan.
Hon frågar Grace hur hon kan må så bra o ch verka så glad hela tiden, till vilket Grace svarar...."Jesus."
Upprymd av vad Grace har sagt till henne, börjar Brooke på sin egen tid att läsa bibeln och intressera sig för kristendomen.
Under en lektion där Grace jämnför Mahatma Ghandi med MArtin Luther King, frågar Brooke om dessa två läror blivit inspirerade av bergspredikan. Vilket Grace bekräftar.
Genast tar en ung man upp mobilen och smsar sina föräldrar. Detta resulterar i att Grace blir tagen åt sidan av rektorn, som påstår att hon predikade om sin tro på lektions tid (vilket hon inte gjorde, det hon gjorde var helt lagligt och resten av filmen är i stort sett poänglös hädanefter). Hon förstår inte vad hon har gjort för fel, men det hela har bara börjat.
Nästa dag blir hon kallad till ett väldigt grått rum där det sitter män iklädda svarta kostymer! Oooooooh, jag slår vad om att dem är skurkarna i den här filmen! Och givetvis! Dem vill endast ha en ursäkt ifrån Grace, vilket hon vägrar, då hon inte tänker be om ursäkt för vad hon tror på.
Detta får dem onda kostym herrarna att le lömska leenden då deras plan börjar slå i verket.
Det hela eskalerar och hon tvingas att stå inför rätta i domstolen, där domaren Ernie Hudson...(Ernie varför?) står för att fälla domen. Med sig har Grace den unga advokaten Tom Endler, och emot sig har dem Åklagaren Pete Kane, som dem egentligen borde hålla ögonen på. Han har ett ansikte som skriker ondska, och ett leende som får Satan att se snäll ut!
Och jag är rätt säker på att han mördade Laura Palmer också!
Självklart finns det ett gäng andra karaktärer man får följa, enbart för att fylla ut tiden. David A.R White är tillbaka som Pastor Dave, och Reportern från förra filmen är också tillbaka.
Det här är ingen bra film. Det här är INGEN bra filmen. Den visar upp alla som inte är troende som giriga, egoistiska skithögar, och alla som är troende som modiga samariter som enbart gör det som är rätt.