Fotbollsträning!

04.11.2015 14:52

Jag kan ha varit runt åtta år gammal, då jag fortfarande spelade fotboll. Jag vet inte om det var något intresse egentligen. Jag tyckte förvisso att det var roligt att spela, men inte så som mång andra gjorde det.
Det blev mer ett sätt att passa in på.

Jag minns inte vilken dag det var, men det var åtminstone en där jag skulle träna med bollen.
Saken var den att just den här dagen hade min fars bil gått sönder (oturligt nog var han också chaufför som skulle ta mig ifrån träningen.)

Jag stannade alltid över hos en kompis på träningsdagar och åt, sedan gick vi alltid över till fotbollsplanen tillsammans, tränade; sedan hämtade min mor eller far upp mig.

Min käre far tänkte över ett slag när jag frågade om jag skulle strunta i träningen. Men han sade bara att"Det hela var lugnt, och att han fixade det när han kom hem igen.

Så vi gick till träningen. Vi sparkade några oengagerade bollar i målen. Sprang några fjuttiga varv runt planen, medans dem flesta av oss egentligen bara ville åka hem.
När passet började närma sig sitt slut, spelade vi alltid en träningsmatch. Det var också vid den här tiden föräldrarna brukade rulla in med sina bilar.

Det var också en vanesak att den som först såg vems föräldrar som kom, var tvungen att högt ropa ut det...
Det var då ett högt bullrande hördes ifrån vägen. Alla på planen reagerade på det. Alla runt planen reagerade på det, och alla föräldrarna reagerade på det...

Men jag kände igen det.

Jag måste berätta för er att min far också är en bonde. Han tar hand om sina egna djur, som består av kor och får för det mesta. Ingen stor bondgård kanske, men det är rätt trevligt ändå.
Men han har också tillgång till en traktor.

Och den traktorn rullade in på grusplan som en stor bulldozer och parkerade bredvid mina klasskamraters fina bilar.
Ingen kunde gissa vems pappa eller mamma som kört in på parkeringen, men det var fortfarande pinsamt att höra när någon högt utropade
"MICAELS PAPPA ÄR HÄR!"

Sedan var det ju den biten då man skulle sätta sig i traktorn också och åka hem.

Det var en av många pinsamma händelser i mitt liv. Det är jobbigt, men det är tur att det händer.
Fötterna hade nog inte stått på jorden annars.

Ses imorgon!