Vi började April med ett April skämt. Det var något många av er förstod, men som väldigt få uppskattade. Ja, det var en dålig fortsättning efter Kapitel 2, och ja det var ett dåligt skrivet kapitel överlag. Och jag tar till mig kritiken i nypor den här gången, då det hela kapitel är ett skämt och inte alls menat att vara bra. Jag kommer absolut att ta bort det.
Vad jag inte förstod var NI som inte förstod att det var ett skämt. Jag skrev April April under och tyckte det nog var ganska klart att jag inte var allvarlig i det jag skrev. Nåväl...
________________________
Så jag har redan skrivit om `Pan's Labyrinth´, som är min favorit film. Det är en film jag kan se flera gånger om, det spelar ingen roll, den blir aldrig sämre för mig. det är alltid något nytt jag fastnar vid varje gång jag ser den.
Och med tanke på att vi haft en ganska lång period med att prata om animerade filmer här på hemsidan, så vill jag ändå säga något om att `Ghost in the Shell´ precis haft premiär. Det är en live-action version av den väldigt populära animerade filmen med samma namn. Det är lite av ett stort steg för Hollywood att ta, då det ofta verkat som att Hollywood vill låtsas om som att animé inte existerar.
jag är själv ingen stor animé fantast. Jag har knappt följt någon av dem många serierna som kommit ifrån japan. Är det något jag har sett så är det ofta filmer (ofta väldigt bra filmer också).
Men det finns ett undantag, och det är Dragon ball!
Serien om Son-Goku som tränar, skjuter laser ur händerna och slåss jätte mycket! den här serien var super bra när jag var liten, och den har ett väldigt stort nostaligiskt värde för mig! Serien är tidlös, den är full av humor och action, samtidigt som den har unika karaktärer som fortfarande håller. Och det är inte bara jag som tycker det. Serien har miljarder fans världen över, och det var kasnek oundvikligt att...det skulle komma en Hollywood Live- action film av Dragon Ball också...
Varför pratade jag om Pan's Labyrinth i början? Jo, för det är min absoluta favorit film.
Och Dragon Ball Evolution... är den raka motsattsen för mig...
Jag kan se Pan's Labyrinth hur många gånger som helst, det är något jag är helt säker på. Lika säker är jag på att jag aldrig vill se den här filmen igen. Det här är sista gången jag ser den , och likaså sista gången jag tänker prata om den. Jag kan erkänna att det finns sämre filmer, som `Fred´, eller allting ifrån Uwe Boll...eller `Movie´ filmerna. Men dem filmerna dem...dem bara existerar. DEN HÄR FILMEN GÖR MIG ARG!
Det har tagit mig tre dagar att se klart den! NU KÖR VI! Jag tänker spoila hela den här filmen, så om ni nu, även om jag inte kan förstå varför ni skulle vilja, vill se den här rullen, så tycker jag itne ni ska fortsätta läsa...
Det är också lite hårdare språk än vanligt på vissa ställen i texten.
Filmen börjar med lite bakgrunds historia. För 10 000 år sedan härjade Piccolo och hans... kompis, Oozaru (Mrrgrrgrrr) fritt på jorden. Dem förslavade och torterade vart enda hörn av planeten och det såg ut som att dem förevigt skulle få leva lyckligt i alla sina dagar...på alla andras bekostnad förståss...
"Vet du, Oozaru...? Livet blir inte mycket bättre än så här." sade Piccolo med en rad dialog som inte existerar i riktiga filmen, utan som jag skrev ner nu för den är precis lika dum som resten av filmen.
Dem båda vännerna vet dock int eatt sju stycken...visa...män...jag vet inte, håller på att ta fram en ny teknik. Mafuba! Som ska kunna stänga in Piccolo förevigt!
Det här spelar doch ingen roll över huvudtaget, då Piccolo redan är fri när handlingen börjar. Hur kom han loss? Det vet ingen, förmodligen fick han hjälp av sin assistent... Han har en assisent nu.
Vi hoppar framåt i tiden, ut i bergen, där Goku bor tillsammans med sin Morfar, Gohan, där dem befinner sig mitt i ett träningspass.
Dem slåss på två rep, som jag antar ska ge dem dålig balans, men allting ser så fruktansvärt futl ut att det är svårt att tänka på annat.
Goku sparkar in en dataanimerad skalbagge i munnen på Gohan, som svarar med att skjuta dataanimerad luft på Goku, som får honom att trilla av repen. Detta gör också att Goku förlorar träningen? Jag har ingen aning om vad dem tränar men det...nej, det ser inte coolt ut heller.
Goku berättar för sin morfar hur frustrerad han är över att inte kunna använda sina krafter i skolan, då det finns mobbare som är elaka mot honom, till vilket hans morfar säger något i stil med att det inte skulle tjäna något till. Sedan ger han honom den första Drakkulan med fyra stjärnor i sig.
För er som inte vet så finns det sju stycken drakkulor. Varje kula innehåller 1-7 stjärnor, och när man samlat ihop allihopa, kan man frammana draken Shenlong, som sedan uppfyller en önskan. I serien var det här en stor grej. Drakkulorna var något som var viktiga igenom hela serien. När Goku får sin första, ser han på den som om hans Morfar precis spottat på hans skor!
Goku tar sig till skolan med sin vespa. Han parkerar den, och en av mobbarna kör givetvis över den. (Jag säger mobbarna, för att det är allt dem är i filmen. Dem har säkert namn, men...) 
Goku, visr hur frustrerad han blir, genom att göra ett ansikte jag bara kan beskriva som att han behöver göra nummer 2 på toaletten, och spänner en åder i pannan utan dess like!
Mobbaren skrattar glatt åt Goku, "Hahahaha, slå mig då, Geeko!"
Men Goku kan inte göra det av någon... vaaah?
Det är redan väldigt tydligt att det här inte har något med Dragonball att göra överhuvudtaget. Goku, en av dem mest populära karaktärerna som kommit ifrån japan, har blivit degraderad till en ångestfylld, hormonstinn tonåring! Och det blir bara värre... Det enda man kan hoppas på från och med nu är att andra karaktärer får bevara lite värdighet!
Hursomhelst!
Så Goku går in till skolan, där han ser... Chi-Chi... som enligt GOKU har ett väldigt ovanligt namn....(Mrrgrrgrr).
Under lektionen ser Goku på Chi-Chi och börjar fantisera hur hon förförsikt äter en Jordgubbe
Det är en konstig scen, för det är så långt bort ifrån Dragonball det går att komma. I serien var Goku så frånkopllad ifrån den verkliga världen att han inte ens visste vad en tjej var.
Sedan berättar han för sin lärare om `The Nameks´, som är Piccolos ras, hur det var ett krigshungrigt folk som kom till jorden, enbart för att förstöra, döda och utrota. Vilket låter galet både för läraren, hans klasskompisar och självklart också varje fan til lDragonball som olyckligt nog tvingar sig själv att se på den här skiten.
I orginal mangan var ´The Nameks´ ett fredligt folk, där dem flesta också var passifister. Dem tyckte inte om att slåss över huvudtaget, utan fokuserade istället mycket av sina liv till att plantera träd. Det fanns krigare bland nameks, men inte i överflöd.
Så Chi-Chi kommer inte in i sitt skåp, så Goku skjuter upp det med sin ki-kanon, vilket får hennes uppmärksamhet, fär Chi-Chi är också en fighter... Han blir bjuden till hennes fest, som Goku givetvis tänker gå till.
Han lämnar sin Morfar ensam i huset och ger sig iväg, där vi möts av mobbarna igen... Fast det är inte samma mobbare ens... Nu när Geeko skulle få sin revanch, så är det inte ens samma mobbare som stoppar honom... (MMMRG)
Så han slåss emot dem, utan att slåss emot dem, där varje klipp hoppa rmellan en stuntman, till Justin Chatwin (killen som spelar Goku), det är väldigt uppenbart... Och alla tycker nu Goku är jätte häftig och jätte snygg, så Chi-Chi kommer ner och hämtar honom.
Dem pratar om lite smått och gott, liksom "Tycker du om mitt hår?"
Och Goku svarar något dylikt "öhöhhö Jaah..." liksom... det är så filmen är nu..
Så Gohan blir angripen av Piccolo och åker på stryk, innan Piccolo spränger huset genom att krama ihop sin hand jätte hårt framför det.
Det är något Goku lägger märket till när han kommer hem förståss, och han ger ifrån en utav dem sämsta "NEJ!" scenerna någonsin!
Ni vet "Nej!" scener. När dem håller sin döda vän, familjemedlem eller stora kärlek i sin famn, höjer huvudet emot himlen och vrålar "NEEEEEEEEEEEEEJ!"
Hans morfar säger att Kung Piccolo letar efter Drakkulorna, men eftersom Goku hade tänkt att ge sin drakkula till Chi-Chi i födelsedags present, så fanns den inte i huset. Goku begraver Gohan, och går upp på sitt rum för att ge sig iväg till Master Roshi, mannen som tränade Gohan, för att själv bli tränad så att han kan stoppa Piccolo.
Men ett ljud hörs nedaför, och Goku hoppar snabbt ner för att sedan få en pistol riktad emot sitt huvud.
Kvinnan berättar att hon heter Bulma....( ååh..nej...)
Och att hon hittat honom pågrund av sin Drakkuleradar.
Goku säger "Does it find Dragonall Energy?"
Bulma säger "Dragonball Energy? DBE? (DBE= Dragonball Evolution...)
Skit kul... Det var kul ditt filmhelvete... Det skämtet kan du vara nöjd med...
Så Bulma och Goku slår sig ihop, och dem båda går med på att dem ska hitta Drakkulorna och stoppa Piccolo. Så dem tar sig till staden där dem kan hitta Master Roshi...
Då Bulma redan har en Drakkula, och Goku berättar att Roshi har den tredje.
Vi klipper till när dem båda är i staden, där Bulma är upptagen med att försöka hitta Master Roshi i telefon boken, vilket hon ite gör. Goku sitter bakom henne, och äter på ett stort ben av kött.
Vilket alla som läst Dragonball förstår. Goku tyckte om mat, han var alltid hungrig och åt alltid väldigt mycket mat, men i den här filmen framhävs han som en gnällig tonåring, som är så självmedveten att han alltid spänner sin åder i pannan när han blir upprörd. Vå får se mycket av den ådern.
Goku reagerar på något.
<--- han gör den minen, och säger att han kan känna av MAster Roshi någonstans. Han förklarar också för Bulma att hans morfar har lärt honom att kunna känna andras energi.
Dem tar sig in i Roshis hus, där dem hittar lite porrtidningar och annat som den riktiga Master Roshi ifrån serien skulle ha. Men sedan kommer Roshi ifrån filmen, spelad av Chow Yun-Fat, en skådespelare som faktiskt hade kunnat göra rollen bra om han fått ett bättre manus att jobba med. Det är en duktig skådespelare, och det är synd att han hamnade i den här filmen.
Goku och Roshi har en snabb strid emot varandra, som slutar med att Goku berättar att hans morfar har dött och sedan... Gör Justin Chatwin förmodligen det sämsta framförandet i sin karriär.
Roshi går med på att träna goku, och följer sedan med honom på sin resa.
Det kommer också fram att dem måste hitta alla Drakkulor innan nästa solförmörkelse, för då kommer Oozaru tillbaka för att ansluta sig till Piccolo.
Under resan trillar dem ner i ett hål. Det händer.
Det är banditen Yamsha som har gillrat en fälla och vägrar hjälpa dem ut ur hålet om dem inte betalar honom för det. Men Roshi hoppar upp ur hålet och tvingar Yamsha att ansluta sig till dem... (uuurgh...)
Yamsha är så lite Yamsha från serien det går att bli. I serien var han en bandit som anföll folk för pengar. Han var också livrädd flr att prata med kvinnor, och sprang alltid iväg eller bara svimmade när någon kom i närheten.
Här är han bara en jäkla stekare...
Så dem blir anfallna av Piccolos kollega, en kvinna vi namn Mai, som aldrig säger något. Dem slåss lite, skjuter lite, och nu har dem en till drakkula... yay.
Dem tar sig till ett tempel, där Goku ser Chi-Chi slåss i en turnering emot Mai. mai förlorar och sedan pratar hon med Goku om...något jag ...jag vet inte
Roshi träffar ett par munkar, som berättar för honom att han måste lära sig använda Mafuba, så att han kan åter försegla Piccolo igen.
En av munkarna spelas av Ernie Hudson.... snyft*
Så Roshi sätter Goku på att lära sig Kamehame-ha attacken. En våg av energi som förstör och trycker bort allt i sin väg. Han säger också att Goku är för ung för att lära sig den dock. Han är arton i filmen... I serien lärde han sig den när han var tolv.
Under natten smyger sig Mai in. förklädd till Chi-Chi och börjar slåss emot... Chi-Chi igen. Goku kommer på dem båda kvinnorna och...slår förståss ner den verkliga Chi-Chi, medans Mai flyr med gruppens Drakkulor.
Så Piccolo har fått tag på alla Drakkulor, och börjar nu frammana Shenlong, så han kan önska sig... jag är inte säker på vad det var han tänkte önska sig... hmm.
Piccolo stoppas av Goku och hans gäng. Här kommer det en stor scen där Goku visar upp sig i Gokus ikoniska orangea dräkt... 
Hoooooo...det är snart över...
Solförmörkelsen startar och Piccolo avslöjar att det var Goku som var Oozaru hela tiden! ÅH NEJ!
Goku förvanldas till den här vidriga saken .
Och han ger sig efter sina vänner, som strider mot honom, men ingen är stark nog att utmana honom.
Roshi ger sig på Piccolo och försöker sig på att använda Mafuba, för att försegla honom igen. Det misslyckas, och Roshi säger ett par vackra ord tilL Gokus om förvandlas tillbaka.... uuuuurgh...
Goku ställer sig nu mot Piccolo. Redo att möta den elaka utomjordingen i strid.
Dem båda krigaran rusar mot varandra, dem båda hängivna till att krossa sin moståndare!
Dem flyger upp i luften, men det ser bara ut som att dem hänger i varsin vajer. Piccolo anfaller en gång, och träffar Goku mitt på axeln. Sedan slår han igen, och Goku hänger bara där...
Sedan slår han Goku en gång till, och Goku faller till markn. Och nu vet han vad han måste göra!
Han stirrar upp emot himlen och säger något ..."Jag är Oozaru och Jag är Goku, jag kan inte vara en, jag måste vara två!"
Sedan spänner han ådern i pannan, som han aldrig gjort tidigare, och sedan skjuter han Kamehame Ha, Piccolo dör. Alla är glada.
Dem använderDrakkluorna för att väcka Roshi till liv igen.
Goku träffar Chi-Chi vid en arena och dem slåss...
Jag....hatar den här filmen...
Det här är en sådan hatad film att till och med manusförfattaren gått ut och bett om ursäkt, och erkänt att han endast gjorde det för att få en stor lönecheck. Den var så dålig att Dragonballs skapare blev vettskrämd över det han såg, och hur lite den tog källmaterialet i åtanke, att han snart började skriva ett manus till en egen Dragonball Film, som senare blev Dragonball: Battle of Gods.
Det finns sämre filmer än den här, jag har skrivit om dem här, men jag ser hellre på dem!
Det är fascinerande hur dålig House of the Dead är, men den går åtminstone att skratta åt. Jag ser hellre Batman och Robin, JAG SER HELLRE FRED IGEN än att se den här. Det är en riktig svartfäcl, och en sådan respektlös adaption till en av dem största Japanska serierna som skapats att den här filmen faktiskt får mig att må lite illa.
Det tog mig tre dagar att se igenom hela filmen. Och den är bara en timme och tio minuter, vilket är alldeles för kort. En dragonball film hade lätt kunnat vara över två timmar lång. men det här är sista gången jag ser den... Aldrig igen...