Det är roligt att skriva! Det finns inte mycket jag får mer nöje av att se hur historien framför mig växer fram. Hur karaktärer får sina bakgrunds historier avslöjade, och hur världen utvecklas.
För mig ska en historia vara enorm och komplicerad. Jag vill inte att det ska finnas en hjälte och en skurk. Även om jag gillar berättelser som kretsar kring det goda emot onda, och det är sånna historier jag själv vill skirva.
Men jag vill att det ska vara ett betydligt större djup i det än så.
Jag vill att världen ska existera! Jag vill att dem platserna storyn berättas i ska ha en egen historia, egna karaktärer. JAg vill inte att den världen och dem platser som jag skapar bara finns där utan någon anledning.
Det är en sak jag tycker jag lyckats bra med i min roman jag skriver. Jag känner mig hemma i världen. Jag vet vart platserna ligger, som jag lagt ut på kartan, och jag vet vad människorna på dem olika platserna tycker och tänker.
Det svåra är att kunna förmedla det så att andra förstår, och det är där jag är just nu, med mitt finslipande, och ibland kan det bli riktigt frustrerande när man aldrig blir nöjd.
Men det är väldigt roligt!