Det här är en film som har precis samma historia som boken den är baserad på. Den har samma författare som skrivit manus, samt att den är påbörjad och tillägnad Siobhan Dowd.
Jag har redan rekommenderat boken, så det är inte mer än rätt att jag också rekommenderar filmen.
För det är en vackert berättad historia, men väldigt väldigt sorglig.
Patrick Ness är ingen nybörjare när det kommer till att skriva romaner för barn, och han har vunnit ett många priser för sina böcker. Det är en bra författare som vet vad han sysslar med, som trotts att han skriver för det mesta till unga åldrar, gör han dt på ett vuxet sätt.
`A Monster Calls´ handlar om unga Connor O'malley. En pojke som bor tillsammans med sin cancer sjuka mamma i ett hus, nära en kyrkogård. Vid kyrkogården står det också en stor idegran, som hans mor håller väldigt kär.
Connor blir mobbad i skolan, och väldigt särbehandlad, då alla vet vad som händer i hemmer. Vilket är något Connor inte vill, när han bara vll känna sig normal. Han plågas också av en återkommande mardröm, som han vägrar att tala om.
En natt reser sig trädet ur marken, och börjar sin vandrig ner till Connors hus. Han berättar för Connor att han måste berätta tre historier för honom.
Tre historier som är sanna, om tre tidigare gånger då trädet reste sig ur marken för att vandra.
När han berättat sina historier, måste Connor berätta sin sanning för trädet.
Filmen och boken är väldigt lika varandra. Förutom några små saker. Men den största ändringen var att karaktären Lily helt hade blvit struken. Hon dyker inte upp en enda gång i hela filmen. Jag kan tycka att hennes frånvaro inte var så stor, men i boken hade hon ett bra avslut för Connor, med hela
"Jag ser dig inte" handlingen
Skådespelarna är jätte bra i den här filmen. Sigourney Weaver spelar Connors buttra och pedanta mormor och hon gör det väldigt bra.
Felicity Jones spelar Connors mor, och det är väldigt lätt att tycka synd om henne. Man ser genom hela filmen hur hon långsamt blir svagare, och hur hon försöker hålla sig kvar för Connors skull.
Lewis MacDougall spelar Connor, och han är skit duktig.
Det här är inte en film för barn. Den drar upp saker, som jag själv tror, barn i ung ålder skulle ha svårt att förstå.
Temat om saknad och att våga släppa taget, berättas ofta genom subtext i Monstrets berättelser.
Det är en väldigt varm historia. Det är en väldigt sorglig historia, och det är en väldigt vacker historia. Den är helt och hållet värd att se.
Jag tänker inte säga för mycket om den här filmen.
Det jag tänker säga är att det är en långsam film. Det är inte en snabb action, där Groot kommer upp ur jorden och ger sig på Connors mobbare och räddar dagen.
Se den här. Eller läs boken.
_______________
Kapitel 30 publiceras imorgon!